Hildur

Kaxarnas kaxdrottning är avslöjad:)

Hildur, som inte räds någonting, som glatt tittar på när lastbilen tömmer glascontainern på den närliggande återvinningsstationen, som lugnt tittar på bussen när den dånar förbi en meter bort och som inte ens låtsas bli lite ynklig när jag blir riktigt arg, har blottat sin svaga punkt. Blandrasvalpen Doris, en decimeter hög och en decimeter lång kunde lika gärna ha varit en Tyrannosaurus Rex vad Hildur anbelangar.
Hildur vill inte nosa. Hildur vill inte leka. Hildur vill smälta sin kropp in i min så att hon försvinner bort från alla glada sällskapliga valpar. Själv måste jag säga att åsynen av en blyg slö Basset i samspråk med den fullkomligt tokstissiga Italienska vinthunden Elvis var något av det mest komiska jag sett. (Jag lovar att ta med kameran nästa gång!) För de av er som inte känner till rasen kan jag försöka förklara utseendet som om man försökt rita en hund till en streckgubbe. Den är smalare om halsen än vad Hildur är om svansen. Ledaren försäkrade mig dock om att Hildur skulle börja uppskatta busstunden innan kursen är slut.

Vi fick öva på Sitt, Ligg, Koppla dig och ögonkontakt. Ögonkontaktsövningen bestod bl.a i att vi skulle sätta hundgodisen mellan läpparna och låta valpen äta den från våra munnar. He! Sneglade lite avundsjukt på de som tagit med sig köttbullar... Måste erkänna att detta är den enda del av läxan jag inte jobbat med.
Tycker ändå att det är märkligt att det är så lätt att lära henne allehanda konster men komplett omöjligt att få henne att sluta tugga på barnen...