Jag växte upp omgiven av schäfrar men har alltid känt en stark dragning till basset hound. I flera år satt jag och suktade över kennelbilder på valpkullar och läste rasbeskrivningar om och om igen. För någon månad sedan föll slutligen alla pusselbitar på plats. Boende- och familjesituation talade för valp och jag hittade en länk till Kennel Bassador. Ett par telefonsamtal senare satt jag och systern i bilen för ett par timmars körning till Småland. Efter att ha irrat runt i nattsvart skog på små usla grusvägar (vägbeskrivning, telefon och plånbok kvarglömda på matstället i Borås) kom vi äntligen fram. Åtta bassetvalpar i en lekhög är verkligen en syn för gudar! Den enda otingade tikvalpen var bara nästan till salu eftersom uppfödaren funderade på att behålla henne. Jag ansträngde mig därför för att hålla lite distans och inte bli tokförälskad. Det gick sådär...
Flera långa telefonsamtal senare var uppfödaren och jag överens. Bassadors Hillary Hilton skulle bli vår men uppfödaren har rätt till en kull valpar efter henne. Hillary blev raskt omdöpt till Hildur efter kokerskan på dagis som jag minns som väldigt snäll och dessutom lite bassetlik. Uppfödaren såg till att kalla valpen Hildur när hon blev kelad med och när hon fick mat, dittills hade de kallat henne Gråsuggan :-) Vi höll oss en vecka sedan var jag och de stora barnen nere och hälsade på.
Det blev lite bråttom med en massa inköp. Vilken djungel!!! Så många otroligt fula grejer det finns att köpa till sin hund. Jag kände det lite som när jag som gravid 24-åring skulle köpa mammakläder och insåg att om jag ville få plats i kläderna var det totalt stilbyte till sjömanskrage och volanger som gällde ;-)
En vecka senare körde systern och jag ner för att hämta hem henne. Jag hade läst att det var bäst att ha valpen i knäet på hemresan och tolkade det bokstavligt. Tack och lov skickade uppfödaren med en kartong att hålla henne i. En bassetvalp är ju inte så liten och nätt att den kan ligga bekvämt i ett knä någon längre stund, iallafall inte om matte är en tvärhand hög. De två timmarna hem gick som en dans.
Flera långa telefonsamtal senare var uppfödaren och jag överens. Bassadors Hillary Hilton skulle bli vår men uppfödaren har rätt till en kull valpar efter henne. Hillary blev raskt omdöpt till Hildur efter kokerskan på dagis som jag minns som väldigt snäll och dessutom lite bassetlik. Uppfödaren såg till att kalla valpen Hildur när hon blev kelad med och när hon fick mat, dittills hade de kallat henne Gråsuggan :-) Vi höll oss en vecka sedan var jag och de stora barnen nere och hälsade på.
Det blev lite bråttom med en massa inköp. Vilken djungel!!! Så många otroligt fula grejer det finns att köpa till sin hund. Jag kände det lite som när jag som gravid 24-åring skulle köpa mammakläder och insåg att om jag ville få plats i kläderna var det totalt stilbyte till sjömanskrage och volanger som gällde ;-)En vecka senare körde systern och jag ner för att hämta hem henne. Jag hade läst att det var bäst att ha valpen i knäet på hemresan och tolkade det bokstavligt. Tack och lov skickade uppfödaren med en kartong att hålla henne i. En bassetvalp är ju inte så liten och nätt att den kan ligga bekvämt i ett knä någon längre stund, iallafall inte om matte är en tvärhand hög. De två timmarna hem gick som en dans.
0 kommentarer:
Skicka en kommentar